Fram till slutet av 1800-talet, på vissa håll ännu längre, hade bönderna vant sig vid att mer eller mindre betrakta skogarna som sin privata egendom. Detta gällde även ättlingarna till de finska svedjebrukare som invandrade till skogslandet under åren 1596—1645. Den mellansvenska allmogen med sina fäbodar ville inte utan vidare ge upp sina rättigheter. År 1806 hade Förordningen om skogarnas vård i riket tillkommit. Då blev frågan om avvittring brännande aktuell. Med avvittring avses det förfarande som från 1600-talet syftade till att avskilja kronans mark från enskildas. För Norrlands del var detta en mycket komplicerad historia, eftersom redan Gustav Vasa på sin tid förklarat att "sådana ägor som obebyggda liggie höre Gud, oss och Sveriges Crone till och ingen annan". Där skulle ingen tvekan råda om att huvuddelen av det norrländska skogslandet och hela fjällområdet var kronans mark. Under första hälften av 1800-talet påbörjades avvittringen för Hälsinglands del. Man började med uppdelning av byarnas hemskogar och avsåg att sedan fortsätta med utskogarna. Inom Bollnäs socken t ex skiftades hemskogarna tämligen tidigt. 1826 förklarade hovrätten såväl fäbodskogar som finnskogar och sockenallmänningar som kronans egendom. Själva skogsindelningen, när den äntligen kom till stånd i avlägsna områden, blev en långdragen historia. I Hälsingland leddes arbetet av överlantmätaren och sedermera landshövdingen P H Widmark. År 1852 var det hela klart för Bollnäs och Hanebo socknars del. I andra delar av Hälsingland skulle det dröja flera årtionden innan avvittringen var klar. Det är idag svårt att föreställa sig det arbete som denna uppdelning av de norrländska skogarna innebar. Det fullföljdes med hjälp av stora uppbåd av tjänstemän, bönder och drängar. Bönder, torpare, drängar eller husmän, kolare och vallvakter gjorde betydande ansatser för att få ett skogsskifte med vid delningen. För många av dessa människor medförde bruksepokens tillbakagång och den nya tidens träpatroner en omställning till skogsarbete, sågverksarbete eller flottning. Andra stod helt utan arbete — de nya herrarna hämtade erfarna arbetare från framför allt Värmland.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Det var länge sedan jag var inne på bloggen. Egentligen gick jag in idag för att jag tänkte ta bort den. Jag kom på att jag inte skrivit något på så länge att det inte kändes som att det var någon idé att ha den kvar. Men så upptäckte jag att jag ...

En söndag i början på september gjorde vi en utflykt med båten till en av de allra minsta öarna i sjön. (Det ska visst finnas 52 stycken har jag hört.) Det var en sån där riktigt fin dag, fika hade vi med oss och kikare så vi skulle kunna titta på lo...

Djupkarta över öjungen.

  Allt började en vårdag i maj 2007. Efter att ha letat hus i Täby, som ligger 2 mil norr om Stockholm, i ca ett års tid gav vi tillslut upp. Helgerna gick åt till att springa på visningar. Därefter kom hetsiga budgivningar, hopp och förtvivlan om va...

Jag såg huset på Hemnet en fredag och ringde genast till min sambo och berättade. Vi bestämde oss föra att ringa och höra efter om det gick bra att komma och titta under helgen. Det blev bestämt att vi skulle åka på söndagen. Resan upp tog drygt 3 ti...