Det var länge sedan jag var inne på bloggen. Egentligen gick jag in idag för att jag tänkte ta bort den. Jag kom på att jag inte skrivit något på så länge att det inte kändes som att det var någon idé att ha den kvar. Men så upptäckte jag att jag fått kommentarer inlagda (ROLIGT)och då tänkte ja att jag måste skärpa mig och skriva lite igen.

På midsommarafton restes midsommarstång vid Gamla skolan, där det även hölls knytkalas. Dagen började med kyla och blåst men fram på eftermiddagen sprack det upp och solen visade sig. Det blev genast lite varmare… kanske vinet hjälpte till lite också!
Som sagt, tiden har gått. Sommaren är över för den här gången. Vår andra fantastiska sommar i Öjung. Tre härliga semesterveckor hade vi här. Två veckor med det bästa sommarvädret man kan tänka sig. Det var så varmt och soligt och jätteskönt i vattnet.

Det enda som förstörde idyllen något var att det var vansinnigt mycket bromsar i år. Kanske berodde det på värmen??

Här är mina ”små” älsklingar tillsammans med en kompis från stan. Små och små… snart vuxna faktiskt, 16 och 18 år gamla,  men verkar ändå ha hur kul som helst med en frigolitbit.

 

Sommaren har som sagt bestått av sol och bad men även av arbete. Renovering av Lill-stugan har inletts. Nytt golv har lagts i sovrummet. Väggarna har klätts med pärlspont och målats. Trappan till övervåningen har slipats, liksom golven i köket och vardagsrummet. Det är mycket jobb kvar men det börjar ta form.

Förra sommaren gick nästan all tid åt till renovering av stora huset. Då gjorde vi inte så mycket annat. Men i år har vi faktiskt gjort några utflykter i omgivningarna.

En dag var vi i Koboltgruvan i Loos. Det var en intressant och spännande guidad tur i gruvan, och man förstår att det måste ha varit ett hårt och slitsamt liv att vara gruvarbetare.

Värt ett besök!  http://www.loosgrufvan.org/

Nästa utflykt gjorde vi till Fågelsjö för att titta på Gammelgården och Amerikahuset. Här gick vi också en trevlig och intressant guidad tur. Sedan blev det kaffe och smörgås i Kaféet.

http://www.fagelsjo.nu/

 

Men nu är det höst, snart november. Allhelgonahelgen skall firas i Öjung liksom förra året.

Jag fick låna några gamla tidningar av en granne här, med artiklar som handlade bla om Öjung och Mjölåsen. Jag tänkte jag skall försöka skanna in dessa och lägga upp här på bloggen under kategorin Öjungs historia. Har även skannat in en djupkarta över sjön och lagt in under kategorin Stora Öjungen.

 

Nää, nu längtar jag till jul! I år ska det julpyntas och tas in gran. Förra året var det inte riktigt färdigt i stora huset så då blev det inte så mycket med julpyntet. Jag hoppas också att vi får vår nyinköpta braskamin installerad till jul så vi kan få en skön julbrasa.

Julafton firas i Stockholm men sedan, senare på kvällen går färden upp till Öjung, för i år skall vi gå på julotta i kapellet på juldagsmorgonen är det tänkt!

En söndag i början på september gjorde vi en utflykt med båten till en av de allra minsta öarna i sjön. (Det ska visst finnas 52 stycken har jag hört.)

Det var en sån där riktigt fin dag, fika hade vi med oss och kikare så vi skulle kunna titta på lommen (tror att det är lom, är ju ingen fågelexpert precis)

Djupkarta över öjungen.

Allt började en vårdag i maj 2007.

Efter att ha letat hus i Täby, som ligger 2 mil norr om Stockholm, i ca ett års tid gav vi tillslut upp.

Helgerna gick åt till att springa på visningar. Därefter kom hetsiga budgivningar, hopp och förtvivlan om vart annat, men allt blev för dyrt och priserna bara steg och steg och steg……

Och då,  helt plötsligt som av en slump hittade jag det. Ett litet grått hus som låg där i sluttningen ner mot vattnet, med den mest fantastiska sjöutsikt man kan tänka sig. Så blev man då ägare till ett fritidshus i Öjung i vackra Hälsingland i stället.

Jag såg huset på Hemnet en fredag och ringde genast till min sambo och berättade. Vi bestämde oss föra att ringa och höra efter om det gick bra att komma och titta under helgen. Det blev bestämt att vi skulle åka på söndagen. Resan upp tog drygt 3 timmar. När vi kom till Edsbyn började det bli riktigt spännande. Vi svängde in på vägen mot Öjung, passerade Roteberg vidare mot  Kyan. Vägen är vacker med sjön på vänstra sidan och de vackra gårdarna som är så typiska för Hälsingland. Då vi kört förbi Kyan ändrar sig omgivning och det blir nästan bara skog. Så fortsätter vägen genom skogen med några enstaka gårdar efter vägen som bla Öratjärn. Vägen forstätter att slingra sig genom skogen och efter ett tag dyker det upp jakttorn på högra sidan. Dessa torn är numer som vägmärken, man vet att efter tre torn kommer alldeles straxt en 70 skylt sedan en 50 skylt och så öppnar sig skogen och man är framme i den lilla byn mellan Edsbyn och Färila.

 

Vi får ett varmt och hjärtligt mottagande av paret som visar huset. De berättar om byn och om huset. Vi går en promenad och tittar på omgivningarna. Sedan bjuds vi på kaffe och bullar i vardagsrummet där vi sitter och bara fånstirrar ut över vattenglittret på sjön. Vi är förälskade!

 

Vi har aldrig varit några ”vintermänniskor”. Sommaren är bäst och vintern är något som bara måste genomlidas, så har det alltid varit. Efter att första sommaren här i Öjung hade passerat  började vi fundera på hur mycket man faktiskt hade lust att åka hit under vintermånaderna. Ja, vi kom överens om att det var nog bra att försöka åka upp en gång per månad. I alla fall för att titta till huset. Tänk, vad man kan missta sig! Även vintern i Öjung är fantastisk. En positiv överraskning, som så mycket annat här. Snön är vit och gnistrande. Inte brun och slaskig som hemma i Stockholm (om det nu är någon snö där). Här finns mycket att göra på vintern. Man kan åka skoter, åka skidor, pimpelfiska och angelfiska mm. Vi är inte bra på något än men övning ger färdighet.

Ett vackert kapell som är beläget på en höjd med en underbar utsikt över sjön.

Vid sidan om landsvägen Torsdagen den 2 augusti 1838 hade ärkebiskop J O Wallin kallat till sammanträde i Los kapell för att på kunglig befallning slutföra en utredning av den länge diskuterade frågan om en pastoratsreglering i dessa trakter, som skulle göra Los kapellag till egen församling. Närvarande var, förutom ärkebiskopen och hans följe, dels kapellagets egna representanter, dels också ombud för de angränsande socknarna Färila, Ovanåker, Voxna,Ore, Orsa och Högdal. Från Ovanåker hade kyrkoherden, Johan Eric Tjemeld, infunnit sig. Vid detta sammanträde föreslogs, att Ovanåker till den tilltänkta nya församlingen skulle avstå från byarna Kvarnberg, Kvarnbergstorp, Hässjaberg, Nybyn, Mansjö, Mansjöhed, Samuelsfallet, Grästjärn och Lekstrand, alla belägna inom rimligt avstånd från Los men med omkring sex mil till Ovanåker, Byarna Lobonäs, Strandkilarna, Mattsmyra, Blommaberg, Vintjärn, Gropabo och Svensbo ansågs böra läggas till Voxna. De låg alla intill den nyanlagda landsvägen och hade därför bra väg och lämpligt avstånd till Voxna. Däremot syntes det naturligast, att byarna i den östra delen av Ovanåkers norra allmänning, Nybo, Stugslått, Räkaklitt, Öjungsbo, Mjölåsen, Öjung, Målaberg, Benabacken, Bobergsmyra, Stugsjön, Öratjärn och Bursjömyra, alltjämt skulle höra till Ovanåker, eftersom de inte hade någon förbindelse med den nya landsvägen utan hade sin väg direkt fram till Ovanåker. De var också nöjda med denna ordning och önskade bara att få bygga ett bönhus med begravningsplats i trakten av Öjung och att få präst från Ovanåker ett par gånger om året, vilket pastor också lovade att åta sig. Vägen till Ovanåker var cirka 3,5 mil lång, men synnerligen besvärlig. Den var sommartid en klövje- eller gångstig, och man kunde "icke under de torraste Somrar…  till Öjung framkomma utan att blifva våt om fötterne". Vintervägen var i stort sett ett skidspår och kunde "svårligen begagnas af Hästar". Det var naturligt om befolkningen i denna svårtillgängliga trakt önskade en annan tingens ordning i fråga om gudstjänstlokal och kyrkogård. Även om man var van sedan barnsben vid de rådande förhållandena, var den besvärliga vägen ett oöverstigligt hinder för många att besöka gudstjänster och husförhör nere i socknen. Och att transportera de döda till Ovanåkers kyrkogård kunde bli ett rent makabert företag. En het sommar i slutet av 1830-talet hade en kvinna dött i kopporna, och den döda kroppen kom i stark förruttnelse, innan man hann bära ner den till Ovanåker. Bärarna fick lov att använda långa stänger vid transporten för att mildra obehaget, berättas det.

Kapellet byggs

Söndagen den 29 mars 1840 hölls gudstjänst i Erik Jonssons stuga i Öjung. Stugan var överfylld av folk från byarna i trakten, inte bara från Ovanåkers socken utan också från Färila och Alfta. Trängseln illustrerade vad kyrkoherde Tjerneld i det efterföljande sammanträdet framhöll för nybyggarna, nödvändigheten av att nu "vid Öjung uppbygga ett bönhus eller mindre kapell, helst det senare, där nybyggarna — kunde samlas varje söndag till gemensam gudstjänst, och där prästerskapet ifrån Ovanåker vissa bestämda tider, dels kan infinna sig i och för Gudstjänst och Nattvardsgångs hållande, dels kan undervisa både äldre och yngre om all Guds vilja och råd om vår salighet, i förening med ett kapell inhägna en begravningsplats, där avlidne kunna bisättas, varigenom det lika mödosamma som obehagliga bärandet med liken — kan och bör undvikas". Nybyggarna var överens om behovet av gudstjänstlokal och kyrkogård, men var tveksamma om sin förmåga att ekonomiskt gå i land med företaget. Befolkningen i de berörda byarna inom Ovanåkers socken uppgick vid denna tid till cirka 115 personer, och man levde i fattiga förhållanden på grund av mager jord och återkommande missväxter. Kyrkoherden ansåg det också nödvändigt att utverka ekonomisk hjälp genom stambok eller kollekt för att det skulle kunna bli möjligt att bygga ett kapell. Nybyggarna undrade om det vore billigare att bygga ett bönhus. Tjerneld svarade, att kostnadens storlek mer berodde på byggnadens storlek. Skillnaden i kostnad för ett bönhus eller ett kapell gällde bara inredningen — ett kapell skulle ju ha ett altare och en predikstol, vilket skulle göra det något dyrare. Sammanträdet utmynnade i ett enhälligt beslut från de berörda nybyggarnas sida "att så mycket i deras förmåga står bidraga till ett Capells eller bönhus uppbyggande vid Öjung, dels genom timmers forslande, dels genom arbetes utgörande". Dessutom ställde man sig enhälligt bakom önskemålet, att kyrkoherde Tjerneld skulle inge en ansökan om stambok för att vinna "medel för betalning av tak, golv, fönster, järn mm, varå kyrkoherden uppgjort och nu företedde ett kostnadsförslag, som gillades och erkändes". Ansökan om stamboksmedel blev beviljad och genom remiss från Uppsala domkapitel den 23 februari 1842 erhölls 801 riksdaler riksgälds till den planerade byggnaden. Ett byggnadsförslag tillställdes Kungl Överintendentämbetet, som upprättade en vederbörlig ritning signerad den 6 juni 1843 av F Blom. Denna ritning godkändes på de blivande kapellbornas vägnar av kyrkoherde Tjerneld och två befullmäktige ombud, handelsmannen Daniel Trolin i Edsbyn och hemmansägaren Jon Pärsson på Edsbyn Nr 17, Unnes. Rit­ningen underställdes Kungl Maj:ts prövning och fastställdes den 10 juli 1843. Ritningen visar en rektangulär byggnad med sadeltak. Vid gavlarna är två lika stora utbyggnader, den ena avsedd för vapenhuset, den andra för sakristian. Pilastrar används som dekorativa element i exteriören. Långsidorna har vardera tre fönster, fondväggen har två fönster och sakristian ett. Invändigt skulle kapellet ha en bänksektion på vardera sidan om mitt­gången, och antalet sittplatser beräknades enligt ritningen till 288 personer. Predikstolen var placerad på norra väggen mellan första och andra fönstret och altaret med altarringen framför den utbyggda sakristian. Kyrkoherde Tjerneld anlitade en byggmästare Wiberg från Bollnäs för uppförandet av kapellet. Denne fick i slutet av juli 1844 en första betalning för sig och sju timmermän, vilket tyder på att upptimrandet av byggnaden skedde denna sommar. Anders Jonsson från Öjung och Pehr Andersson från Knåda fick vid samma tid betalt för flattäljning. Kapellet torde dock inte ha blivit färdigt förrän tidigast sommaren därpå. Byggmästare Wiberg fick den 31 juli 1845 ersättning för diverse arbeten vid kapellet och glasmästare Modin fick den 22 augusti betalt enligt angiven räkning. Någon invigning av kapellet tycks inte ha ägt rum förrän ännu ett år senare. Den 13 september, som var den 14 söndagen efter Trefaldighet, invigde kyrkoherde Johan Eric Tjerneld på ärkebiskopens förordnande den nya begravningsplatsen i Öjung och höll samma dag allmän gudstjänst i kapellet, sannolikt för första gången.

Skogsbolagets kapell

1873 inköptes Långrörs sågverk av handelsbolaget Olof Wijk & Co i Göte­borg, som också övertog driften av företaget från och med året därpå. De nya ägarna inriktade sig på en högre självförsörjningsgrad genom att kraf­tigt öka sitt skogsinnehav. Bland de skogsegendomar som Olof Wijk & Co därför köpte upp under de närmaste åren på 1870-talet var också huvud­parten av fastigheterna inom Öjungs kapellag. 1896 bildades så Långrörs AB och detta bolag köpte då av Olof Wijk & Co såväl sågverksrörelsen som skogsegendomarna, däribland också fastigheterna i Öjung. Företaget kom därmed att betrakta sig som den rätte ägaren även till Öjungs kapell. Detta förhållande gällde fram till 1936. Marma-Långrörs AB — som företaget då hette — överlät det året kapellet till Ovanåkers församling genom ett överlåtelsebrev till kyrkofullmäktige, daterat den 1 september 1936. Under denna tid av bolagsägande genomgick kapellet vissa restaureringsarbeten. Vid en kapellstämma den 25 mars 1893 beslöts bl a att den bristfälliga stenfoten under kapellet skulle ersättas och Långrörs inspektor, O Th Lidman, valdes att ombestyra verkställigheten av de beslutade åtgärderna. Uppenbarligen engagerade sig bolaget också i kapellets förhållanden, kanske mycket tack vare just den nämnde inspektor Lidman, som var mycket förtjust i trakten. Törnöverbyggnaden över vapenhuset torde ha tillkommit under 1890-talet och på Långrörs bekostnad. I varje fall är klockan enligt sin egen inskription en gåva av grosshandlare O Wijk i Göteborg. Den är gjuten av Joh A Beckman i Stockholm 1897. Det är också troligt, att en nattvardskalk och en patén i nysilver från 1894 är gåvor från samma håll, även om det inte nu kan beläggas. Under 1910-talet genomgick kapellet en både in- och utvändig målning, vilket troligen också skedde på bekostnad av Långrörs AB.

Restaureringen 1957

I ett brev till kyrkorådet den 27 juli 1956 begärde befolkningen i Öjungs kapellag genom 36 undertecknade personer att erforderliga förberedelser snarast skulle vidtagas för att restaurera kapellet och "ställa det i sådant skick att det kan användas även vintertid, ty det är ju rent av livsfarligt att under begravningarna sitta i kapellet, då det är stark kyla". Kyrkorådet tillsatte vid sitt sammanträde den 14 augusti en kommitté med uppdrag att utreda frågan och inkomma med förslag. Vid närmare eftertanke beslöt man emellertid i ett senare sammanträde att vända sig till Kungl Byggnadsstyrelsen med förfrågan om arkitekthjälp för upprättande av arbetsbeskrivning till kapellets restaurering. Kungl Byggnadsstyrelsen förordnade den 11 december intendenten Harald Thafvelin att utan kostnad för församlingen besöka Öjung och lämna erforderliga råd och anvisningar. Efter sitt besök upprättade Thafvelin ett omfattande program för renovering av kapellet. Utvändigt skulle takets träspån ersättas med beläggning av galvaniserad plåt, tornöverbyggnadens pärlspåntpanel bytas mot bred, slät panel av det slag som de äldre väggarna var beklädda med, tornspetsens prydnad, ett klot med kors, förnyas och hela huset ommålas i samma färg som tidigare. Invändigt skulle golv, tak och väggar värmeisoleras under befintlig träbeklädnad, som skulle återställas i ursprungligt skick. Fönstren skulle utrustas med innanfönster. En aerotemper för uppvärmning skulle installeras ovan vapenhuset med gallerförsedda öppningar i kapellrummets västvägg. Den invändiga målningen skulle ske i samma färger som tidigare. Dekorationsfrisen vid taket skulle för övrigt bevaras i befintligt skick. Kyrkofullmäktige godkände den upprättade arbetsbeskrivningen och restaureringen genomfördes under 1957 enligt Thafvelins program och med Edsbyns betongindustri/Herbert Andersson, som entreprenör. Kapellet återinvigdes 2 söndagen i Advent, den 8 december 1957, på ärkebiskopens uppdrag av kontraktsprosten Samuel Westin, som tillika var församlingens kyrkoherde vid denna tid.

En presentataion

Sedan 1957 har Öjungs kapell inte genomgått någon större förändring. Det har målats om ännu en gäng och sakristian har försetts med direktutgång enligt brandmyndigheternas uppmaning. Båda arbetena utfördes på 1970-talet. 1981 installerades elektrisk ringning, som också sker automa­tiskt vid lördagarnas helgsmål och på söndagsförmiddagar. Tidigare skedde ringningen genom en trampanordning uppe i tornöverbyggnaden. Kapellrummet har kvar sin gamla gulvita färg på tak och väggar. Strax nedanför det något välvda taket finns en målad dekorationsfris. Den går som en bågig bladgirlang runt hela rummet. Färgerna är gult, grönt och rött. När denna utsmyckning först kom till är obekant. Predikstolen vid norra väggen är en enkel rund korg med en låg trappa från öster. Den har ingen annan utsmyckning än ett predikstolskläde från 1973, utfört av Klockargårdens hemslöjd. Koret domineras av sakristieutbyggnaden, som med sin fasad med arkadbåge och gyllene altarkors förmodligen en gång tydligt påminde om koret i Ovanåkers kyrka, där den första orgeln hade denna placering och fasadutformning. Även de figursågade urnorna högst upp hade sin mot­svarighet i skulpterade urnor på orgelfasaden i Ovanåker, liksom den strå­lande solen. På listen över arkadbågen i Öjung är uppmaningen "Lovsjungen Herren!" målad, vilket ytterligare understryker den musikaliska förebilden till denna altarfond, som är målad i vitt med förgyllda lister. Altaret pryddes tidigare av en Kristusstatyett i gips, som numera fått sin placering på en hylla i korets högra hörn. På altaret står sedan 1966 ett sil­verkors med en stor rund kristall i korsmitten, en gåva av handelsmannen Bror Olsson, Edsbyn, som också hade en filialbutik i Öjung vid denna tid. Altaret smyckas även av ett antependium, skänkt av Öjungs syförening till kapellets återinvigning 1957. Altarringen har samma färger som fasaden bakom altaret och är klädd med sammet i ljus ockraton på knäfallet. Fönstren i koret fick 1957 färgade glas i innerbågarna efter ett förslag av kyrkoherde Westin. I fönstrens centrum framträder i ljusare ton ett kors. Framför altarringen ligger i koret en röllakansmatta i gula och grå färger. Den inköptes 1971. Dopfunten är uppställd i koret, invid predikstolen. Den är tillverkad av en knotig trädstam och har ett dopfat i mässing, dekorerat med kors och duva i gravyr. Denna dopfunt skänktes till kapellet 1970 av skogvaktareni Öjung, Helmer Ernbretsén och hans maka Ida. Makarna hade också 1934 donerat två fyrarmade malmstakar avsedda för altaret. Den nuvarande orgeln är elektronisk av märket GEM Sonata. Den inköptes 1981. Över mittgången hänger tre stycken ljuskronor av malm med såväl levande ljus som elektrisk belysning. Åtta stycken lampetter av mässing är uppsatta längs väggarna. På orgeln står ett par tvåarmade ljusstakar, en gåva av "Lassas-Cecilia" Johansson. Kapellet har två mässhakar, en i vitt siden och en i grönt ylle, båda utför­da av Kyrklig Konst och skänkta av Marma-Långrörs AB. De invigdes vid julottan i Öjungs kapell 1958. Av nattvardssilvret är kalken och paténen från 1894 redan omnämnda.De är utförda i nysilver med graverad dekor, kalken med en uppslagen bibel och ett kors inom en lagerkrans, paténen med törnkransslinga runt helabrämet. En oblatask i nysilver och med ett klöverbladskors på locket tillkom 1899. Redan i samband med kapellets tillkomst anskaffades en kalk och en patén i tenn för resterande stamboksmedel. Kalken finns fortfarande i behåll. En brudkrona i förgyllt silver och med slipade spineller i ståndarspetsarna skänktes 1972 av familjen Ånner från Benabacken i Öjung. Det skedde i samband med ett bröllop inom släkten. En oljemålning föreställande Kristus som den gode herden skänktes under mellankrigstiden av Johan Linden i Edsbyn. Det är ett tidigt verk från 1906 av Edsbykonstnären Per Engström, som för övrigt hade sin härstamning från Öjungs kapellag. I sakristian hänger ett porträtt av kyrkoherden Johan Eric Tjerneld, vars insatser för tillkomsten av Öjungs kapell därmed hedrats. Porträttet är utfört i akvarell av en obekant konstnär.

Jag har alltid, ända sedan jag var liten, varit intresserad av historia. Jag kan inte riktigt förklara vad det är, men jag får en speciell känsla i kroppen då jag går in i tex ett gammalt hus. Jag tänker på de människor som bodde där, vad de gjorde hur de levde och vad de tänkte.

 

Naturligtvis är jag därför mycket intresserad av hur livet såg ut här i Öjung på 1800-talet och framåt. Jag har sökt på Internet och jag har finkammat biblioteket men inte hittat särskilt mycket. Igår lånade jag alla böcker om Hälsingland som fanns på bibblan. Jag hittad inget direkt om Öjung men det fanns en del om livet i skogarna här omkring. Så mycket har jag förstått att man arbetade och levde på skogen.

I Öjung bodde en skogsvaktare. På Internet, i nättidningen rötter hittade jag denna bild  på skogsvaktare Johan Helmer Embretzen. Det sägs att det var han som byggde vårt hus 1960. Kanske var han då tvungen att lämna skogsvaktarbostaden för att han blev pensionär.