Att Sverige under sekler var en ledande nation inom malmexport och järnproduktion vet vi, men hur många känner till att vårt land också var ledande i fråga om ett par andra produkter — nämligen tjära och beck. Här hade Sverige under en lång period något av världsmonopol. Framför allt de skogfattiga länderna England och Nederländerna var helt beroende av import av tjära från det skogrika Sverige, där framställningen var en av allmogens viktigaste binäringar — i Hälsingland jämsides med linet. Från tidigt 1500-tal till 1800-talets början var tjäran näst järnet den viktigaste exportvaran. Själva tjäran utvinnes genom torrdestillationav trä — förr i tiden i s.k tjärdalar. Framställningen sker dels genom att vedens fetter och hartser smälts ut och dels genom att andra inslag i träet bryts ner (framför allt lignin) och förvandlas till andra ämnen. Gamla tallstubbar betraktas som den värdefullaste råvaran — de kan innehålla upp till mellan 20 och 45 procent harts. Enorma virkesmängder gick åt inom denna industri. För att få fram en enda tunna tjära krävdes minst 15 stora träd. Enbart för exportmarknaden måtte den årliga åtgången av råvara ha omfattat uppåt 1,5 miljoner trädstammar. Med tiden började engelsmännen uppmuntra bönderna i sina nordamerikanska kolonier till ' tjärbränning, medan holländarna alltmer vände sig mot Ryssland. Redan i mitten av 1700-talet hade man börjat tröttna på den svenska monopolställningen och prispolitiken, samtidigt som man genom sin växande skeppsbyggnad och sjöfart blev alltmer beroende av produkten. Så småningom kunde våra tidigare storkunder till stora delar täcka det egna behovet genom rutinmässig framställning av stenkolstjära.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Det var länge sedan jag var inne på bloggen. Egentligen gick jag in idag för att jag tänkte ta bort den. Jag kom på att jag inte skrivit något på så länge att det inte kändes som att det var någon idé att ha den kvar. Men så upptäckte jag att jag ...

En söndag i början på september gjorde vi en utflykt med båten till en av de allra minsta öarna i sjön. (Det ska visst finnas 52 stycken har jag hört.) Det var en sån där riktigt fin dag, fika hade vi med oss och kikare så vi skulle kunna titta på lo...

Djupkarta över öjungen.

  Allt började en vårdag i maj 2007. Efter att ha letat hus i Täby, som ligger 2 mil norr om Stockholm, i ca ett års tid gav vi tillslut upp. Helgerna gick åt till att springa på visningar. Därefter kom hetsiga budgivningar, hopp och förtvivlan om va...

Jag såg huset på Hemnet en fredag och ringde genast till min sambo och berättade. Vi bestämde oss föra att ringa och höra efter om det gick bra att komma och titta under helgen. Det blev bestämt att vi skulle åka på söndagen. Resan upp tog drygt 3 ti...